Just for fun

Jag kan inte förstå att det nu gått en månad sedan hela min värld rasade samman. Inte heller kan jag förstå att det nu gått över en månad sedan jag fick krama om dig för vad som skulle bli för allra sista gången. För allra sista gången skulle jag få vara på den tryggaste platsen på jorden där allt, ända sen dag ett, alltid blev bra igen, i din famn. Jag kan fortfarande inte förstå och ta in vad som hänt och vad det faktiskt innebär. Det är för stort. Den där morgonen bara spelas upp om och om igen. Vare sig jag vill eller inte. Precis som att livet bara vill ge mig dem där outhärdliga käftsmällarna just for fun.

Samtidigt som jag ibland inte ser något ljus i tunneln eller faller ännu längre ner i någon form av helvetesgrop med oförutsägbara fullkomligt kolsvartadagar där det varken finns glädje, tro eller hopp. Så vill jag tacka för allt stöd som jag och min familj fått både före, efter och inte minst under Pappas begravning. Det betyder otroligt mycket. Ett "Hur mår du?" eller "Hur går det för dig?" är verkligen så mycket mer än vad man kan tänka sig. En styrkekram kanske inte gav så mycket för en månad sen, men idag, med facit i hand så har alla fina sms, kommentarer, meddelanden, timslånga samtal och styrkekramar fysiska som mentala gett och ger fortfarande så otroligt mycket.

Kampen om att kämpa sig uppåt har knappt börjat men det är ni som får den genomlidlig <3

RSS 2.0